Jordgubbsplock med förhinder.

Under 1940-talet var jag och 2 kompisar ute på en cykeltur. Vi kom till ett ställe som hette Rödingåsen, ett ensligt beläget torpställe högt uppe på ett berg. Min moster hade för övrigt bott där ett antal år. Nu hade torpet varit öde i flera år. Men vi visste att jordgubbslandet forfarande var gångbart och att det fanns någon buske med gröna krusbär.  Det var hur ödsligt som helst där runt huset  med långt gräs vid bron. Vi slog oss ned vid jordgubbslandet som hade stora  välmogna gubbar. Vi var  så nära som 10-15 meter från huset  Plötsligt hör vi mycket tydligt ljudet av steg som går av och an där uppe på vinden. Vi reser oss upp och tittar mot dörren. Den låstes när flyttlasset gick iväg och det fanns inga tecken på att den någonsin varit öppnad någon gång senare.
Vi diskuterade om vad det kunde vara och vad vi skulle ta oss till. Då hör vi klart och tydligt att fotstegen går nedför trappen ned mot farstubron. Men då “jäsicken” blev det fart på småpojkarna. Språngmarsch mot cyklarna och i väg nedför berget, runt sjön och uppför nästa berg tills vi var hemma. Tror inte att vi berättade vad vi hört för någon vuxen. Vi var rörande eniga om att antingen var det “skrömta” eller så var den förre avlidne hyresgästen som “gick igen”. Förr var det vanligt att att avlidna personer “gick igen” och att “vittra tjuvmjölkade korna samt att det förekom “varsel” som förebådade olyckor. “Varslet kunde bl.a. bestå av irrljus. Det kanske var lite av fablernas värld
Fick aldrig någonsin någon förklaring på det som skedde den sommardagen. Men det dröjde ända tills jag var vuxen innan jag vågade mig tillbaka till platsen, och då fanns varken jordgubbar eller krusbär.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *