En mager tid.

Som tidigare omtalats så blev jag via AF tilldelad en omskolningsplats, sommaren och hösten 1964. Kursen var  för utsättarebiträden som det så vackert hette. Med andra ord det som i dagligt tal den tiden kallades “pinnpojkar”. Kursen var förlagd till Sundbyberg och boendet var i  baracker belägna i Solna.
I dessa baracker bodde rätt många personer från Tomteboda. Ett ställe där mindre lyckligt lottade människor samlats. Ett kväll fick jag hjärtat i halsgropen. Ut ur ett rum rusade en kille ,slängde sig på golvet och tuggade fradga.
Efter en stund kom hans rumskompis ut och sade. Det är ingen fara, han har bara epilepsi. För mej som aldrig sett något liknande var det närmast en chock.
Det som gjorde att jag kallar omskolningstiden för “den magra tiden”,var att det lilla bidrag som erhölls skulle räcka till bussresor någon hemresa och förhoppningsvis lite mat. Minns att vid några tillfällen bestod middagen av husmans utan något på och te. (tydligen så har jag fått det mindre dåligt för i skrivande stund är jag alldeles för rund om magen)
Nu till kursen. I 16 veckor höll vi på med att lära oss en massa saker som jag inte hade någon större nytta av i det jobb som jag sedermera började. Visst var väl en del till nytta t.ex. att ställa upp och justera in avvägningsinstrument och teodolit. Teodoliten var ganska svår, åtminstone den tiden. Lod och libeller skulle överensstämma och dessutom var allt man såg i den upp och nervänt. Det lilla jag hann lära av detta indstrument hade jag nytta av en gång när Skellefteå flygplats skulle byggas ut.( Den historien kommer senare).
I utkanten av Sundbyberg fanns en lantlig idyll som hette Läderbacka. Där tillbringade vi många dagar med bl.a. kurvstakning, bombering samt sektionering av en tänkt fotbollsplan uppe på en större bergknalle. Sedan vi gjort klart ritningarna var jag och lämnade in dom på kommunkontoret.
Markundersökningen var väl rätt så spännande. Vi borrade och slog ner rör och helt plötsligt fannas ingen botten. Efter så där en 10-15 meter bottnde borren på berg. Det visade sig att det var en havsvik som var övervuxen.
Ett annat tillfälle var vi utanför kurslokalen  i en brant bergknalle med våra instrument och pinnar . Då kom en förnäm dam promenerande förbi. Hon stannade till och sade: Vad skall det här för något? Utan att tänka mej för så sade jag, en uppgång från tunnelbanan. Oj då så spännande sa damen och fortsatte sin promenad. Mig veterligt så har det inte blivit någon tunnelbana där ännu. Men det viktigaste som jag lärde mig, och som många människor i dag skulle behöva lära sig,  att rätta munnen efter matsäcken. Det är nyckeln till överlevnad.
Nå, vad hände efter kursen då? Jo det bli en fortsättning på denna sida. På återseende.

2 svar på ”En mager tid.”

  1. Mycket roligt att läsa här!

    Var tvungen att kolla var Läderbacka ligger. Vad jag förstår ligger det nära Ursvik där jag varit många gånger när jag bodde nära Sundbyberg.

    Nu bygger mänskliga myrstackar för fullt runt friluftsområdet.

    Hoppas du inte missat några bra avsnitt av ”Hem till gården”.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *