Var det verkligen bättre förr?

Ofta har man hört människor säga “hä va mycke bätter förr.”
Av naturliga skäl kommer ju sådana kommentarer oftast från äldre, och lite äldre än så som till exempel jag själv.
Har funderat en hel del på vad som egentligen menas med bättre förr. Om jag nu får  ta det från min horisont, och säkert från en hel del jämnårigas, så fick man redan i 5-6års ålder börja göra rätt för sig. T.ex. vid slåttern att dra fram virke till höhässjorna. När lien skulle slipas, upp vid 5-tiden på morgonen och dra den där hemska slipstenen. Slipstenen var placerad vid “gammlagårn” i solväggen.  När solen gassade under högsommaren blev det ganska svettigt. 
Bära ved och vatten var ju också småpojkgöra. Så småningom med fler år på nacken var det handslåttern som gällde. Eftersom det saknades häst på torpet bars det torkade höet in på bårar.
När skolgångens sex år var avklarade var det timmerskogen och att tjäna egna pengar som hägrade. När jag i dag ser 12-13 åriga pojkar tänker  jag på hur det skulle gå för dom att åka till timmerskogen med handsåg, yxa och barkspade. Att fälla, kvista och dra ihop timmerstockar som oftast var 30-50 cm i rotänden. Dessutom oftast meterdjup snö samt som lök på laxen rent ackord.
Sedan den dagen då jag 1946 på hösten debuterade som timmerhuggare har mycket hänt inom skogsindustrin. Brukar, när det är avverkningar i närheten, åka och titta på dessa skördetröskor  som slukar skog. Det var nog bra att utvecklingen tog bort det tunga och ibland omänskliga slitet i skogen.  Ändå när jag tänker på livet i skogen så är det  inte som förlorade år utan det var ändå något visst med att vara ute i naturen. Bl. a. var man inte lika hårt bunden av tider som i dag. 
Dagens ungdomar har det materiellt rätt så bra och ingen behöver slita ihjäl sig för sitt uppehälle.  Men frågan är om dom är lyckligare för det.
Själv var jag nog ganska nöjd med tillvaron trots allt.  Minns hur lycklig jag var när jag äntligen lyckas spara ihop till en egen trampcykel.I dag vimlar det av eu-mopeder, mc och bilar.
Tydligen blev man nästan som programmerad till arbete redan som liten. Trots en ganska sliten kropp med många skavanker och utslitna leder och snart 75 år på nacken så är tankarna fortfarande att kunna uträtta något.
“Hä förstå Du fäll att Du gett göra rätt för däg.” Så var det förr för alla.  Och frågan om bättre förr är forfarande lika obesvarad som när jag började skriva detta pyttelilla  axplock ur mitt liv. 
Du som läser detta —vad tycker Du?

3 svar på ”Var det verkligen bättre förr?”

  1. Vissa saker kan nog vara bättre förr, att få lära sig att man måste tjäna sina egna pengar själv. Men för min del skulle det nog vara ganska så jobbigt att arbeta så mycket, men det skulle bara vara att finna sig i!

  2. I vissa fall kan ’förr’ ha varit bättre, det tycker även en ungdom som jag.. Jag ser all stress som finns i samhället i dag, som jag inte tror fanns lika mycket av förr. Den stress som fanns var nog av annat slag än idag. Det verkar ha varit mer kommunikation mellan människor för ett antal år sedan. Nu ska alla sköta sitt och bryr sig inte om någon annan. Det medmänskliga har börjat tryta och jakten efter allt bättre liv. Strävan efter att se ung ut, fast man är gammal.

    Fast nog är det bra att det skett utveckling också, så vi kan spara på våra stackars kroppar. Så det är nog både ock, det finns bra saker både nu och då.

  3. Nog var det bättre förr alltid 🙂

    Dagens sammhälle verkar fostra alla till att hellre slänga och köpa nytt än att spara och laga. Det matriella värdet och glädjen i saker är bortrationaliserad till fördel mot slit och släng.

    Saker har därmed tappat sitt värde och glädje. Så nog var det bättre förr då människor i allmänhet brydde sig med om personer runt omkring.. nu tänker de flesta bara så sig själva, bry sig om fältet sträcker sig bara ca 2 cm runt dom flesta…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *