Mårdjakt på hög höjd

I början av 1960-talet var granskogen norr och öster om Bergås
(Knaften) ganska tät och orörd. 
En dag när  far och jag var ute på harjakt fick vår stövare upp spåret efter en mård. Efter ett kort och intensivt drev tog mården sin tillflykt upp i en jättegran. Eften mycket spårning tycktes vi vara säkra på att mården fanns där uppe. Granen som var cirka 30 meter hög bestod till två tredjedelar av ett tätt grenverk medan sista 10 metrarna var torra och fyllda med hål efter hackspett och spillkråka. Klättrade upp och såg i snön på kvistarna spår efter mården. Vi var då överens om att mården måste ha krupit in i någon hålighet i torrtoppen. Men hur få fram den?
Efter mycket funderande kom vi fram till att vi spränger ner torrtoppen. Vi råkade ha lite dynamit hemma och de tillbehör som behövdes för att ordna en sprängning. Snabbt hem att hämta medan far stannade och höll utkik. Laddningen gjordes klar och jag klättrade upp till torrtoppens början. Där fanns ett lagom stort hål att stoppa laddningen i. Tände på stubintråden klättrade snabbt ner och tog skydd. Tänkte att “nu har vi dig mårdrackare”.  Smällen kom och torrtoppen “hurvese till” och började luta mot marken.  Men i 45 graders lutning stannade den sedan. Vi väntade och väntade men inget hände. Så jag fick kliva upp igen och skjuta på. Lyckades få ner toppen till slut. Efter noggrann undersökning kunde konstatera att mården klarat sig denna gång. Men hur? Storgranen stog ju i en ganska stor glänta i skogen så det var inte troligt att mården kunnat “vea bort”. Kunde möjligen “vittra” ha varit framme?Tyvärr har jag fått dras men den frågan hela livet “vart tog mårdrackarn vägen?”
I dag på 2000-talet vore nog en sådan jakt omöjlig p.g.a. alla restriktioner vad gäller bl.a. sprängmedel, men på den gamla goda tiden  fanns det nog lite av varje i garderoberna ute på “vischan”.

3 svar på ”Mårdjakt på hög höjd”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *