Sorgligt men sådant är livet ibland.

I dag sökte jag i gamla pärmar efter kontrakt på bilköp för att belysa prisutvecklingen och värdeminskningen av pengar.
Men i stället hittade jag denna sorgliga visa som berör en väldigt mycket.
1955/56 gjorde jag min militärtjänst. Under sista halvåret var jag förlagd på en för krigsmakten väldigt viktig plats, nämligen Vännäs läger beläget vid flygplatsen, Numera är landningsbanan bebyggd med villor. Nåväl, under Vännästiden blev jag ägare av en dikt som enligt uppgift skrivits av en ung förälskad flicka som blivit sjuk i en svår lungsjukdom. När hon blev inlagd på sjukhus gjorde hennes pojvän slut och i sin förtvivlan skulle hon ha skrivit denna visa. Men som sagt hörsägen är ju hörsägen. Varför jag kom på att jag fick dikten under Vännästiden beror på att på baksidan diktbladet är skrivet ett namn som till 100 % är förknippat med den tiden. Om någon läsare har hört någon annan version om dikten är jag tacksam att få veta det.

            Varför glömde Du mig 
Skymning breder sitt flor ,över vårkvällen ner,
solens strålar den sista svann bort.
Av den sol som gått ner,sista strålen jag ser,
sköna majdag ack vad du var kort.

Ack du sol som gått ner om du lidit som jag,
skulle du aldrig mera gå upp.
Men en dag skall mitt hjärta slå sitt sista slag,
då är slut med båd glädje och sorg.

Varför glömde du mig, jag som älskat så ömt,
varför skulle du driva mig bort?
Varför skulle din kärlek, om vilken jag drömt;
sina bort som en vinterdag kort?

Har en annan sin kärlek dig skänkt så var nöjd.
Må hon älska som jag älskat har.
Att din lycka få se är för mig blott en fröjd.
Ty för mig är du blott den du var. Kanske var jag för ringa att kallas din vän,
ty jag har varken gods eller makt.
Men min kärlek var ren och du vet ju att den,
väger mera än ära och prakt. Oh, min älskling , hur väl vill jag minnas dig än
fastän du aldrig tänker på mig.
Men du skall dock förstå, till det sista ändå,
att mitt hjärta blott slagit för dig. Ensam sitter jag här med min sorg så allen,
livet är blott en börda för mig
och hur svårt känns det ej att bli sviken av den ,
som man mest utav alla höll kär.

Oh, min älskling farväl, nu jag dör inom kort,
ack,om jag finge dö i din famn.
Glöm mig ej, ty med tanken på dig går jag bort,
och i döden jag viskar ditt namn.

3 svar på ”Sorgligt men sådant är livet ibland.”

  1. Av en slump googlade jag en strof jag kunnat utantill sedan jag var barn. Jag måste luska vidare, men den här sången hade min mamma nedskriven och sjöng den ibland när jag var liten. Hon berättade att hennes morbror (tror jag?) hade en kvinna som blev sjuk och skrev denna sång till honom innan hon dog. Stämmer bra med din beskrivning, men jag måste nog kolla upp om denna släkthistoria är sann. Intressant! Jag kan till och med melodin!

  2. Det är sorgligt när priserna går upp och pengarna mister sitt värde. Men när man läser om den sorgen samtidigt som dikten så bleknar det första bort likt nysnö på vårkanten.

    Och nu är den förevigad för alltid

Lämna ett svar till Annakarin Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *