Iskalla minnen.

Dessa iskalla minnen är från en plats belägen 7 km. uppströms Öreälven, räknat från där vägen Lycksele–Örträsk korsar älven.
Året var 1958. Min familj hade nyss flyttat till Knaften. Far och jag hade ett huggarskifte intill Öreälven vid foten av det s.k. Guldgruvberget. Från där vi bodde ”utiberget” ner till platsen där vi parkerade bilen var det 10 km. En måndagmorgon när vi skulle iväg till skogsjobbet var det minus 28 grader. Den tiden var det inget snack om köldgräns eller stämpla för otjänlig väderlek. När vi klev ur bilen på kojbacken vid Överselet och Holyvod( kojan heter faktiskt så och namnet stavas så) visade termometern minus 40 grader.
 S5000915 Nåväl, visst kändes det lite bistert men ingen ville väl vika ner sig och föreslå att åka hem igen. En annan sida var ju också att arbetar man på rent ackord så hade man noll öre om man inte producerar något. Så vi parkerade bilen och traskade iväg uppströms älven. Kölden sved i skinnet och det blev väl en och annan frostfläck i ansiktet.
S5000918 Vi skulle ca. 1km upp.för älven. Där vid Ängesholmen var platsen för skiftet. Motorsågen var sedan föregående arbetsdag nergrävd i snön. Där fick den stanna. Det blev timmersvansen och yxan som användes. Minns att jag hade en del frodvuxna stockar som skulle barkas. Det blev att tälja av barken. Tror inte att produktionen av virke blev så stor. Förmodligen blev det nog något förkortad dag. Det var skönt att bilen startade när vi skulle hem. Ytterligare fyra dagar var det samma temperatur. Fortsättningsvis skottade vi in bilen i de stora plogvallarna. Sedan på lördag, som förr var halv dag,var det endast minus 30 grader. Det kändes då som rena ”blia”. D.v.s. Blidväder.
 S5000919 Till vänster på bilden kan man se Ängesholmen där numera den ena älvfåran är igenmuddrad för flottningens skull. Det brukade bli jättebrötar mot holmen som låg mitt i älven. Rakt fram ses att det vuxit upp en helt ny skog på den plats där vi högg och  förmodligen svettades lite.
En liten parantes om Holyvodkojan. Bodde i den en marsmånad. Var hjälplastare vid timmerkörning. Timret lastades ju med handkraft. Kojan var kall. Om morgonen vid 4-tiden när morgonkaffet skulle kokas fick man hacka hål på isen i vattenhinken. Om natten kunde man se stjärnhimlen genom springorna mellan väggblocken. Den månaden var det bara minus 30 grader om morgonen och mitt på dagen ett par plusgrader.
Som sagt, detta var en parantes, Resten är en annan historia.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *