R-1 här- med och utan gevär.

När vår äldste medlem i jaktlaget bestämt sig för att ”mucka” kände jag det kunde vara trevligt men en historisk resa i diktform från 1947 till 2002.

När man hade fått upp spåret  
Och älgen på Tallbacka föll  
Fyrtiosex ja det var året   
Och `n Tore i bössan höll   

Det ekade i skogen    
Av dessa skarpa skott   
Och Runo som gick bak plogen   
Hade troligen då förstått   

Att älgjakt det var livet   
Och av spänning få en släng  
Så han tänkte jag tar klivet  
In i ”Träskets” älgjaktsgäng  

Men en bössa ska jag ha nu  
Det sade han till Jonas   
Det blir en åttafemtiosju   
För ingen älg skall skonas   

Så -47 han gör debut   
Med mössan lätt på svaj   
Han då beger sig västerut   
Och ej det minsta skraj   

Han satt i spänd förväntan  
Kom an så ska du få en smäll  
Men ingen älg i gläntan   
Och snart så var det kväll   

Och dagarna de gick   
Snart måste jakten sluta   
Och ingen älg de fick   
Det blev att grisen skjuta   

Med skogar som är stora   
Och älgar som är få    
Det lätt är att förlora   
Den chans man väntar på   

Och väntan den blev lång   
Innan passet blev det rätta  
Att få höra bössans sång  
Att få något att berätta   

Men nittonhundrafemtiosex  
I september den tjugotredje  
Det kom ett praktfullt ex   
Som Runo såg med glädje   

På bergets bakre sida   
Han då en älgskytt blev   
En älg ur såtet ville glida   
Men fram till passet klev

Nu hade bössan talat
Där låg den granna tjuren
Nu Runo provet klarat
Det var inte enbart turen

Så nittonhundrafemtiofyra
I rang han höjdes upp
Han skulle allt bestyra
Och formera upp sin trupp

Som  ledare han varit
I många många år
Sett till att alla farit
Där älgen satt sitt spår

Och hundar har han tränat
Åt jaktlaget i många år
Och många timmar ägnat
Åt att visa dom på rätta spår

Nu 55 år runnit
Iväg uti all hast
Så många år har svunnit
Att det är dags att taga rast

Nu Runo sig bestämt har
Att lämna sina pass i skogen
Men minnena han med sig tar
Från den jakt han varit trogen

Bland äventyren täta
Kan man minnas Rismyrälgen
Den kanske gått att äta
Om man tagit av den ”träljen”

Han på väggen hänger bössan
Upp på hyllan kastar mössan
Och säcken ej med fläsk fylls mer
Den tömms och ställs i källar`n ner

Men han sitter säkert trogen
Där vid sin apparat
För att höra nýtt från skogen
Och att lyssna till allt prat

Om älgarna som rusar fort
Om hundarna som springer bort
Om jägare som sovit gott
Om jägare som gått sig bort

Trots att allting verkar vara
Sig likt båd här och där
I denna något udda skara
Så saknas ändå R-1 här

Skrivet av Nisse R-2 3 sept 2003

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *