Hem kära hem på Myrliden år 1935.

  Bilden som visar mig (i mitten) omgiven av mina syskon bör vara från ungefär maj/juni 1935. Jag föddes i december 1934 Broder Sören född 1924 syster Gunhild född 1928 avl. 1981 Föräldrar: Svea 1905-1985, Berthold 1898-1973. 
   Torpet bestod av rum ock kök nere samt ett ett rum uppe,med oisolerade väggar. Åkermarken plus en del stråmyrar på kronoparken räckte till att föda 4-5 kor. Detta var viktigt i försörjningen för då fanns alltid smör, mjölk och kött. Potatis odlades naturligtvis. Det fanns även bär och kött att hämta i skogen.
Vad minns jag då av uppväxttiden? Jo, den var nog riktigt bra. Det fanns alltid tid för både jakt och fiske. Och det var alltid spännande att följa med far i skogen.På vintern var det harjakt och ekorrjakt. Skinnet från ekorren var rena hårdvalutan.Man kunde få upp till 2 kronor för ett fint skinn. T.o.m kroppen från ekorren såldes till Stockholm under krigsåren när det var stor matbrist i storstäderna. Speltjäderjakt var ju också given samt att någon enstaka älg råkade avlida.

 När man var sådär fem och ett halvt år fick man börja vara med vid slåttern. Dra fram virket till hässjorna samt dra slipstenen.  Men det fanns givetvis tid för lek. Den sexåriga skolgången var i Vänjaurbäck en mil bort. Men det fanns faktiskt skolskjuts då.
Minns under krigsåren hur skolbilen var utrustad med gengas. Stort aggregat bak på bilen samt kolsäckar på taket. När jag så småningom hunnit bli tolv år, tretton till jul, gick jag ut skolan på våren 1947. Nu hägrade ett fritt liv i skogen. Jag skulle bli huggare tjäna mitt eget uppehälle.ha egna pengar. Första huggningen var på kronoparken Örålandet. I Guldgruvbergets lutning mot Öreälven var skiftet som farbror Torsten hade. Terrängen var backig och blockrik. Snön meterdjup. Tallarnas rotdiameter var 40- 60 cm. Kvistiga rackare som skulle sågas omkull med timmersåg.Sedan läggas i högar vid körvägarna. Sådan skog finns inte i dag. Hade jag inte varit med om detta arbete så skulle jag i dag inte tro att en så liten och ung kille skulle orka med detta.Sen var det ju rent ackord så det dög inte att bara vara närvarande.Det var prestation som gällde. Det bästa var ju att man tyckte att det var skoj och såg fram emot nästa dag. Kanske kunde man tjäna någon extra  krona då. Men
med tiden insåg man att kroppen tog skada men det får bli en senare historia.

Nisse 2007 04 23

4 svar på ”Hem kära hem på Myrliden år 1935.”

  1. Mycket trevlig läsning som jag kommer att visa mina barn, så dom får se hur deras mormors bror hade det i sin barndom. Fast jag blir lite konfunderad har du blivit gammal eller?? Vet du inte vilket år mormor dog! Det var 19841012.

  2. Har läst din levnadshistoria.En del känner jag igen. Roligt att se gamla foton från Myrliden.Men jag kan inte förstå, vad det är för byggnad, som skymtar bakom Hallgrens stuga och till vänster om boningshuset.

  3. Himla intressant, även om du nu är min far så är det tydligen mycket som du inte berättat för mig. Ser fram emot mer minnen från din barndom på Myrliden och också från dina utsvävningar under tonårstiden!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *