Rismyrälgen

I tidig morgontimma
Man samlats där vid byn
Där stod man svept i dimma
Och spanade mot skyn

Långt borta där i öster
Allt i den mörka sky
Det enligt gammalt mönster
En ny dag skulle gry

Man samlats har för jakten
Och skulle västerut
För älgar fanns det på trakten
Någon detta sett förut

Så tog man slåttarstigen
Som väl upptrampad var
Den börja vid Sjöliden
Och brant uppför det bar

Väl framme där vid härvsten
Man valde att till vänster gå
Mot Rismyren gick färden
Där slaget kom att stå

Nu Rismyren man anar
I gryningen så grå
Man smyger bort och spanar
Dit bort mot myrens rå

Ett vidunder till djur
Där skymtar fram i diset
Det var ju verkligen tur
Att den syntes genom riset

Men djuret det försvinner
Nog snart i dimman bort
Så nu gäller att vi hinner
Att snabbt få på ett skott

Nu kollektivt man skjuter
Så fort man nånsin kan
Tills någon plötsligt tjuter
Det var jag som träffa han

Man skyndar fram på snabba ben
Att storälgen beskåda
Men vad i ….. detta är en ren
Nu bestörtning börjar råda

Ett allvarligt brott
Nu man måste detta dölja
Ty för dessa usla skott
Ingen vill till tinget följa

I ”drävjan” nu man sänker
Den döda renen ner
Och änglsigt man nu tänker
Att kanske ingen detta ser

Denna händelse var min far, Berthold Eriksson, med om i början av 40-talet och har nu återgivits av hans son (mig alltså) oktober 2001.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *